Katrin

Hej, jag heter Katrin och är 37 år. För ett år sedan började jag tappa mitt hår fläckvis. Efter 8 månader hade jag blivit helt flintskallig och efter ytterligare 2 månader var mina ögonbryn och ögonfransar borta. Jag hade drabbats av en sjukdom som heter Alopecia totalis. Som jag såg det hade jag två vägar att välja på, eftersom jag uppfattade mig själv som ful och med förlorad yttre identitet. Jag kunde avsky mig själv och bli deprimerad eller inse hur lyckligt lottad jag var som inte drabbats av en dödlig sjukdom och göra det bästa för att ersätta det jag förlorat.

Det gick snabbt att få en tjusig peruk. Lösfransar och lösögonbryn blev ingen bra lösning för mig och mitt sätt att leva. Genom Alopecia föreningens tidning läste jag om att man kunde tatuera ögonbryn och eye-liner. Det var också där Annica hade en annons. Jag ringde och ställde en massa frågor som jag kände att jag fick bra svar på. Jag var osäker till en början om jag skulle våga tatuera mig runt ögonen men Annica tog sig gott om tid till att samtala om processen vilket gjorde mig säker och trygg. Jag beställde tid.

Vid första besöket blev jag mycket väl mottagen. Annica tog sig tid och vi samtalade igen och hon målade mig så som resultatet skulle bli. Jag blev ännu mer övertygad om att jag ville det här. Att göra ögonbryna var helt ok. Jag fick bedövningssalva som fungerade bra. Det var värre med eye-liner. Jag upplevde större obehag där men Annica var fantastisk och satte hela tiden ny bedövningssalva och väntade tills den verkade.

Efter ca: en vecka hade skorporna ramlat bort och resultatet blev över förväntan. Det var mig själv jag såg i spegeln igen, fast med mycket vackrare ögonbryn. Tyvärr föll lite färg bort här och där runt ögonen med skorporna, så en ifyllning blev nödvändig. Om det inte hade varit för hur nöjd jag blev med resultatet i det stora hela hade jag kanske inte vågat en andra gång.

Mitt återbesök blev mycket lyckat. Annica visade full förståelse för min rädsla för smärta och ”öste” på med bedövningssalva. Hon hade stort tålamod och medkänsla. Denna gång stannade färgen kvar och jag känner mig för första gången på ett år naturligt – vacker utan smink. Poängen för mig med Alopecia är att jag är jag, dygnet runt, utan smink och

lösögonfransar och jag tycker mycket om det jag ser i spegeln. Livet blev lättare. Tack Annica.